Debatten efter måndagens fullmäktige i Vilhelmina är i full gång på sociala medier och Göran Jonzons agerande innebär att VF:s nätupplaga nu har 125 kommentarer.
Vad var det som hände, vad sas?
Den som är intresserad kan ta del av händelseförloppet via kommunens hemsida, här kommer några av mina reflektioner.

Efter ett inlägg i debatten klargör ordförande att det inte är acceptabelt att prata om negrer i fullmäktige i Vilhelmina.
Ett påpekande som de flesta förmodligen instämmer i och där skulle historien kunnat sluta, för fram till dess fanns ingen koppling till rasism, det handlade om ordvalet.

Men GJ tolkar uppmaningen på sitt sätt och blir förbryllad över att han blir tillrättavisad från presidiet för att, som han påstår, ha rasistiska åsikter och därmed sätts bollen i rullning.
Det är han och ingen annan som gör kopplingen till rasism, orsaken till den debatt som därefter tar fart och som gjort att Vilhelmina nämnts i media, långt utanför kommun- och länsgräns.

GJ tål tydligen inte att han ifrågasätts eller tillrättavisas. Han känner sig kraftigt missförstådd och drar igång ett försvar för sitt handlande som får oanade proportioner.
Först efter påstötningar från högre ort skriver han en blogg som avslutas med att han ber om ursäkt om hans ordval kränkt eller sårat någon.

När vi fick en redovisning av knivlagen hände samma sak.
Han drog igång en snedvriden diskussion som inte kändes igen av oss andra som deltog vid gruppmötet. Kritiken riktades dessutom till en allianskamrat eftersom hon inte är född och uppvuxen i kommunen.

Det tråkiga i den här sortens debatt är att den ger en dålig bild av det politiska arbetet.
Alla dras över en kam, vi beskylls för än det ena än det andra av personer som kanske bara tar del av det som skrivs i media. Sandlådefasoner och pajkastning är benämningar som ständigt återkommer trots att det sällan är de förtroendevalda som deltar i diskussionerna.

Jag har sagt det förr, men säger det igen; det vardagliga politiska arbetet fungerar över lag bra, men tyvärr så är det oftast enstaka frågor i fullmäktige som syns och debatteras i media och ett fåtal förtroendevalda som sätter käppar i hjulet. För det mesta är vi tämligen överens och debattklimatet är fullt acceptabelt.

Jag utgår från att alla som tar på sig ett uppdrag har Vilhelminas bästa som mål, men vägen dit kan ibland vara olika. De flesta finner sig i att inte alltid få gehör för sina åsikter, men några har svårt att finna sig i det och via media sprider de sitt budskap som inte alltid är med sanningen överensstämmande och ger nålstick som inte gagnar det politiska samtalet.

Stormen lär bedarra och jag vill önska er alla en fridfull jul och ett gott nytt år.