2018 är det år då Vilhelmina kommun står som ordförande och värd inom R8-samarbetet, men som nu håller på att bli R10. Två Norrbottenskommuner har hoppat på samarbetet, Arjeplog och nu Arvidsjaur.

Samarbetet bygger på att det är små inlandskommuner och alla har vi liknande möjligheter och utmaningar. Begränsade ekonomier och resurser gör att vi ser samarbete som ett måste.

Olika grupper har gjorts utifrån kommunernas förvaltningar. Socialcheferna har sin grupp, kommuncheferna sin osv. Sedan använder man även varandras olika kompetenser där varje kommun skiljer sig i vad man innehar för kompetenser. Gemensamma remisskrivningar och utredningar…. Möjligheterna är oändliga och genom att använda varandras kompetenser kan service till medborgarna hållas och resurser sparas. Alla vinner på det.

Dag två for vi till Norsjö och Malå där jag och kommunchefen, K-J Ottosson var inbjudna till ett möte med bostadsminister Peter Eriksson (Mp) med samtal och information.

På agendan stod inlandets ”bostadsproblematik” som kort handlar om att nybyggnationen av bostadshus nästintill avstannat och våra bostadsområden och bostäder blir äldre och äldre.

Krasst är det så att det koster 1,5-2 miljoner att bygga ett hus idag, men som det nu ser ut i norrlands inland är bostaden värd mindre då den blivit färdigbyggd. Undantaget är om huset är byggt i våra tillväxtområden. Med denna ekvation blir det svårt (för att inte säga omöjligt) att låna pengar till att bygga bostäder inom dessa områden. Hur många hus har byggts det senaste åren inom Vilhelmina tätort tex?

Ett betänkande ligger nu framme på regeringens bord där det bl.a föreslås om statliga kreditgarantier vid bostadbyggande. Tyvärr hittar jag inte länken till detta, men återkommer i ärendet.

Vad jag förstår är förslaget att staten ska kunna gå in som garant vid ansökan av lån (kreditgarant) vilket borde borga för att bankerna törs låna ut pengar för bostadsbyggande. Något vi ser fram emot med tillförsikt och som vi hoppas mycket på och som skulle lösa upp många knutar och få igång ett byggande inom våra kommuner.

Ett annat område som diskuterades var strandskyddet och det sk. LIS-området, landsbygdsutveckling i strandnära lägen.

Detta har inte minst i vår kommun vållat bekymmer för de som vill bygga runt våra sjöar. Utan att gå närmare in på regelverket så är det en snårig skog av regler och hur de tillämpas och under dagen fick vi träffa ett par som efter åratal av byråkratiskt krångel ÄNTLIGEN fått till sitt lilla hus i närheten av en liten sjö i Norsjöskogarna. På bred Norsjödialekt berättade han för oss alla om alla den möda, tid och ekonomiska resurser som han och hans fru fått lägga ned på sitt husärende.

Han berömde Norsjö kommun, och med ett fall direkt ur verkligheten kunde han exemplifiera på det vansinne som nu råder inom detta område och jag måste säga att innan dagen var slut var jag imponerad av hur värdkommunerna i Norsjö och Malå ställt i ordning allt med träffar med folk som hade egna erfarenheter. Detta serverades bostadsministern och i de samtal vi förde tyckte vi nog alla att dagen varit bra och att vi fått ut det budskap vi ville förmedla.

En dag där politik, tjänstemän och medborgare framförde ett och samma budskap till en av våra makthavare. Vi kände oss mycket nöjda och all heder till folket i Norsjö och Malå som anordnat dagen.

Långa dagar där man inser hur stora geografiska områden vi förfogar över, men mycket stimulerande och givande dagar.